FRIDA ENGSTRÖM

2011 tog jag min kandidatexamen från operalinjen på Högskolan för scen och musik vid Göteborgs Universitet, där jag studerade sång för Sten Sjöstedt.

Under studietiden fick jag glädjen att göra Susanna i Mira Bartovs "Figaros bröllop" på Folkoperan i Stockholm, där jag även gjorde min praktik i Silversjön året innan.

Sen rullade det på. Hittills har jag fått ynnesten att spela några av mina absoluta favoritroller, såsom kombinationen Rosina/Contessa Almaviva i Wermlandsoperans trilogi, Pamina och Michaëla på GöteborgsOperan och nu senast Christine i ”Phantom of the opera” på samma scen. Daisi Doody i ”Aniara” på Malmö opera och Sara Videbäck i ”Det går an” på Läckö slott bjöd båda min teatersjäl på ”det lilla extra”, om än på helt olika sätt.

Jag ser bakåt med tacksamhet och framåt med spänd förväntan.

Min passion är skådespeleriet och sången är det ultimata uttrycksmedlet. När det görs rätt. Den passionen och nyfikenheten på vad det är som gör att det blir rätt eller fel har gjort att jag även sökt mig till teamet utanför scenen. Som regiassistent har jag kunnat studera det arbete vi gör på scen, samt se hur olika regissörer arbetar för att få det bästa ur sina sångare och aktörer.

Då jag förälskade mig i Läcköoperan som organisation och arbetsplats, har jag även fått chansen att kliva in i produktionsteamet där några somrar.

2018 fick jag så chansen att själv regissera...samt skriva manus och bearbeta libretto, designa kostym och scenografi. GöteborgsOperan gav mig förtroendet att sätta ihop konceptprojektet "Me too, Figaro". En bearbetning av Figaros bröllop för turné, kombinerat med workshop för högstadieelever där eleverna fick sätta ord på vad de tycker och tänker om sexuella trakasserier, och slutligen använda sina insikter för att regissera om scener som de tycker folk borde agera. En upplevelse jag bär med mig med stor ödmjukhet, både inför det förtroende som gavs mig, men främst för ungdomarnas enastående mod och klokhet. När teater förändrar inifrån och ut.

Ibland får jag frågan om jag inte ska bestämma mig och hålla mig till EN SAK. Som jag ser det är det precis det jag gör. Alla dessa olika vinklar berikar mig som artist och konstnär. De ger också en vidare förståelse för processen som leder till en föreställning och hur viktiga ALLA är för att det bästa resultat ska nås.. Alla som inte syns men utan vilka det inte skulle bli någon konst. Alla som sliter i sin egen själ och kämpar för att ge sig själva till en roll och till en publik. 

Det engagemang som finns i ”teaterfolk” är något alldeles extra.. Vare sig de är scenarbetare, schemaläggare, städare eller konstnärer/artister. Eller för den delen publiken! Som ser, hör och känner resultatet av allt vårt arbete. Som ger vårt arbete mening. För utan mottagare finns inget värt att sända.

En teater skapar en speciell atmosfär. Den världen älskar jag!